Kakbak

jag ser en lång korridor med olika dörrar, långa, breda, runda, hjärtformade, svarta, blåa, korta, låsta, vidöppna.
de representerar mitt liv.
jag väljer att gå igenom de vackra dörrarna, de som ger mig frid och en härlig känsla.
Jag väljer att inte tänka, inte se.
Jag vill inte se sanningen, jag fortsätter att öppna de fina, lugna dörrarna.
Snart måste jag öppna en svart dörr, igen. Jag vet det, jag kan inte bludna för alltid.
Blundar jag länge nog kommer ljuset att skära igenom mina ögon när jag väl öppnar dem, och jag kommer aldrig mer se världen i dess vackra skimmer. Bara Mörker.

Jag vill inte se sanningen, inte än.
Varför är ansvaret på min sida?
ljudvågorna har tystnat.