Cykeldrama
alla skulle ut på cykelrunda. Vi va pepp, vädret va fint och min cykel va stulen.
Snälla rar john erbjöd sin pakethållare, och när jag väl tackat ja säger han "men jag kan inte bromsa, så du vet" på sin mysiga dalmål.
Vi blev påkörda av johan.
Vi tappade balansen och föll handlöst framför en stor skåpbil, som tur nog hann stanna.
Vi kom nästan alltid sist i cykelmaffiegänget då vi kämpade med på/av hoppningen av pakethållare.
I nedförsbackar fick john bokstavligt talat kryssa mellan barnvagnar, pensionärer och ungdomar i väldigt hög hastighet.
Vi fick många skratt
Jag fick otroligt ont i rumpan.
Men det bästa, det absolut bästa var när vi skulle lämna av våra grejer hos frida.
John, sist som vanligt, sa "nej nu jävlar, nu ska dom få se" och började frenetiskt trampa på pedalerna.
vi fick upp en hög hastighet och just som vi svishar förbi dem med ett leende på läpparna, höjer näven och skriker "YEH" i luften, inser vi att dom stannat och skakar på huvudet åt oss. vi är nu flera meter förbi huset där frida bor i hög hastighet... utan bromsar med gapande munnar och handen fortfarande i luften
Det var längesen jag skrattade så mycket som då!
sen cykla vi längs älven genom skogen till hästarna och köpte mer grejer. det var en väldigt fin dag!
TACK FÖR TUREN JOHNSKER!
