Nostalgiskt.
För exakt två månader sen hängde vi i dalsland, de va fina tider.
För nästan exakt ett år sen hängde vi i falun och sala, också fina tider.
Minns du amanda, våra solskensdagar?
Alla trevliga människor?
De sköna morgonpromenaderna?
Nervositeten innan körlektionerna?
Allt peppande inför träning?
Den supergoa frukosten som farmor väntade med efter promenaderna?
De mysiga kvällarna med stickningar och långa samtal med farmor?
"Vem vet mest" programet?
De härliga friska vädret?
Första gången du ramla på cykeln?
"Jaee jae trode tv4 va här så nu tänkte ja atteee.."
Linus och de andra sköna dudsen?
Den stört sköna och helt galna danskvällen i falun?
behöver jag säga mer än efterfest i sala?
all den kärlek som vi gav och fick dessa veckor?
Den sköna musiken i bilen?
Vårt bloggande skvaller på körskolan?
Hur vi totalt misslyckades med att öva på parkering dagen innan du fick ditt körkort?
hur jävla jävla jävla bra vi hade det?
Det är konstigt när man tänker tillbaka på en tid och kan konstatera, att det nog var något av det bästa livet har erbjudit.
JA! Jag minns!
Just nu har jag en tunnbröds-deg på jäsning, inte för att jag kommer att baka lika goda tunnbröd som Gun (det krävs nog mer övning först, tänker jag!) men bara känslan att läsa receptet och veta att det där kladdet jag har rört ihop kommer att likna lyx-bröden vi fick till frukost varje morgon, gör mig glad!
Eskilstuna påminner lite om Falun, samma småstadskänsla, att aldrig vara mer än en 10 minuters cykeltur från allting, att hänga på Myrorna och sparka runt i höstlöven och beundra hur vattnet i ån speglar himlen.
Vi var som systrar Emma. Och Ellen deGeneres var vår tokiga moster, Ensam-mamma-söker-mammorna var våra vänner och Ellen på körskolan som våran extra-stora-syster som gillade att skämta och skvallra och intresserade sig för vårt bloggande och samtidigt såg till att vi alltid mådde bra.
Jag minns att jag inte trodde att man kunde ramla på cykeln, hur bloc party alltid spelade någonstans i bakgrunden och hur faan lyckades vi pallra oss upp så tidigt varje morgon för att gå en morgonpromenad innan frukost?! Det är för mig ett mysterium, men ändå gjorde vi det, morgon efter morgon. Trots att vi legat vakna länge kvällen innan med varsin stickning, med varsitt smsande från varsin mobil, och sedan lagt ifrån oss allt för att bara prata och prata tills Gun kom in och hyssjade på oss, och vi var fnissiga som två småtjejer.
Ja, jag minns Emma :)
